|
Vem
är en samlare, jo det är vi alla på något sätt och vis.
Vad
samlar man, allt, ja verkligen allt, det samlas kapsyler,
flaskor, burkar, bokmärken, porslin, tavlor, leksaker, bilar,
även vykort och frimärken.
Vem
samlade inte som barn, det samlades idolbilder, bokmärken,
kastisar, suddgummin, pennor och frimärken.
I
tonåren gäller det att vara tuff, men samlar det gör man, men
när kompisar kommer gäller det att gömma sin suddgummi samling i
lådan och stoppa ner frimärkssamlingen under sängen.
Sedan kommer kärleken och dess följder, så då hinner man inte,
säger man, men ändå växer samlingen både hos gubben och gumman.
Sedan växer barnen upp och börjar samla, hurra nu kan man
ursäkta sig med att barnen tycker det är roligt att se vad pappa
och mamma samlar på, själv så samlar barnen på nästan allt,
varierar lite vecka för vecka men någonstans i gömmorna finns
det frimärken.
Nu
när barnen har flyttat ut, har man plats över så då kan man ju
fortsätta att samla så att man har något att fylla sin
pensionärs dag med, och så är det ju synd att stoppa undan allt
barnen har samlat och som de inte har plats att ta med sig till
sitt egna bo.
Trots allt ens samlande tar livet slut och barnen får ärva allt
man samlat. Vi kan inte få plats med allt, jo men, tänk vad
minnen det är i allt som mamma och pappa har samlat, men titta
mina gamla frimärken.
Ja
ja, vi får väl spara det någonstans, så börjar det om igen och
igen, ty samlandet tar aldrig slut, så länge det föds nya
människor.
Några små tankar om samlandet
av Christer Andersson,
SFU Västra Götaland
 |
|
